Rasstandard 
Engelsk Mastiff

Dogue de Bordeaux
Grupp 2
 
FCI-nummer 264
 
Originalstandard 1987-06-24
 
FCI-Standard 1987-06-24; engelska
 
SKKs Standardkommitté 2004-02-04
 

Ursprungsland/hemland: England

 
Användningsområde: Vakthund, numera sällskapshund
 
FCI- klassifikation: Grupp 2, sektion 2.1
 
Bakgrund/ändamål:
Mycket finns skrivet om mastiffernas ursprung och historia. De flesta är eniga om att rasen härstammar från Mellersta Östern. Hur rasen kom till England är inte dokumenterat. Troligen följde de med olika invandrande folkgrupper. Möjligen fanns redan då en inhemsk typ av mastiffer, vilka korsades med de invandrade hundarna. På drottning Elisabeth I:s tid användes mastiffer till björn-, tjuroch lejonhetsningar. De användes även under Charles V:s tid som stridshundar. I England har mastifferna funnits i ett stort antal en gång i tiden. Under Edward III:s regeringstid tillkom en lag som föreskrev att så många mastiffer som möjligt skulle hållas i varje by. Under 1800-talet började rasen få många anhängare och uppfödare. Vissa inkorsningar av andra raser har skett t ex med s:t bernhard i syfte att bibehålla storleken. Dagens mastiff är en trevlig sällskapshund, trofast, lugn och intelligent.
 
Helhetsintryck:
Mastiff är en stor, kompakt, kraftig, proportionerlig och välbyggd hund. Huvudet ger, från alla sidor sett, ett fyrkantigt intryck. Det är mycket önskvärt med ett brett huvud. Bredden skall förhålla sig till hela huvudet och ansiktets längd som 2:3. Kroppen skall vara kompakt, bred, djup, lång, kraftfullt byggd och vila på ben, som sitter i ”fyra hörn”. Musklerna skall vara tydligt markerade. Storlek är ett väsentligt önskemål om den är förenad med kvalitet. Höjd och massa är viktigt, under förutsättning att kombinationen är proportionerlig.
 
Uppförande/karaktär:
Rasen förenar pampighet med mod. Den är lugn och tillgiven sin ägare, men också kapabel att vakta.
 
Huvud:
 
Skallparti: Skallen ska vara bred mellan öronen. Pannan ska vara flat, men rynkas då hunden är uppmärksam. Ögonbrynen ska vara något upplyfta. Skallen ska bilda en jämn, utslätad kurva med en fåra i mitten av pannan från en mittlinje mellan ögonen till halvvägs upp på hjässan.
 
Stop: Stopet ska vara väl markerat men inte vara alltför brant
 
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred med vida, öppna näsborrar framifrån sett. Den skall vara rak, inte uppsvängd, sedd i profil. 
 
Nospartiet: Nospartiet ska vara kort, brett under ögonen och nästa jämnbrett fram till nosspetsen, som ska vara trubbig och tvärt avhuggen så att den bildar en rät linje med ansiktets förlängda överlinje, med kraftigt djup från nosspetsen till underkäken.
Hela underkäken ska vara bred. Noslängden förhåller sig till huvud och ansiktslängd som 1:3. Nospartiets omkrets (mätt halvvägs mellan ögon och nosspets) förhåller sig jämfört med hvuvdets omkrets ( mätt framför öronen) som 3:5.
 
Läppar: Läpparna ska bilda en trubbig vinkel mot nosspetsens mittlinje. De ska vara lätt hängande för att ge en kantig profil.
 
Käkar/Tänder: Underkäken skall vara bred ända fram. Bettet skall vara tångbett eller omvänt saxbett, men aldrig så mycket att tänderna syns då munnen är stängd. Hörntänderna skall vara friska, kraftiga och sitta brett isär.
 
Kinder: Tinningarnas och kindernas muskler ska vara väl utvecklade
 
Ögon: Ögonen ska vara små, sitta brett isär, skilda åt av minst två ögons bredd. Färgen ska vara hasselnötsbrun, ju mörkare desto bättre. Bindhinnan får inte synas.
 
Öron: Öronen skall sitta brett isär och vara ansatta på de högsta punkterna på skallens sidor för att framhäva höjdkonturen. De skall i vila ligga tätt intill kinderna. Öronen skall vara små och kännas tunna vid beröring.
 
Hals: halsen ska vara lätt välvd, måttligt lång, mycket muskulös.Omkretsen ska vara 2,5 - 5 cm mindre än skallens omkrets mätt framför öronen.
 
Kropp:
 
Rygg: Ryggen skall vara kraftig och muskulös.
 
Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst, plant och mycket brett hos tiken, lätt välvt hos hanhunden.
 
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup och väl nedsänkt mellan frambenen. Revbenen skall vara välvda och väl rundade ända fram till ländpartiet. De falska revbenen skall vara långa och väl utvecklade, även de bakre. Bröstkorgens omfång skall överstiga mankhöjden med en tredjedel.
 
Underlinje: Flankerna skall vara mycket djupa.
 
Svans: Svansen ska vara högt ansatt. Den ska räcka till hasleden eller något längre. Den ska vara bred vid roten och smalna mot spetsen. I vila ska den hänga rakt, men då hunden är i rörelse bärs den i en båge med spetsen uppsvängd. Svansen får inte bäras över ryggen, inte ens när hunden är upphetsad.
 
EXTREMITETER:
 
Framställ: Benen ska vara raka, starka, stå brett isär och ha kraftig benstomme.
 
Skulderblad: Skuldra och överarm ska vara lätt sluttande, kraftiga och muskulösa.
 
Överarm: Överarmarna skall vara lätt sluttande, kraftiga och muskulösa.
 
Armbåge: Armbågarna ska vara kraftiga.
 
Mellanhand: Mellanhändern ska vara raka.
 
Framtassar: Framtassarna ska vara stora runda med väl välvda tår. Klorna ska vara svarta.
  
 
Bakställ: Bakbenen ska vara breda, grova och muskulösa
 
Underben: Underbenen skall vara väl utvecklade.
 
Has: Hasorna skall vara vinklade, stå brett isär och vara parallella både när hunden står och när den går.
 
Baktassar: Baktassarna som framtassarna.
 
RÖRELSER: Rörelserna skall vara kraftfulla med god steglängd.
 
Pälsstruktur: Pälsen ska vara kort och tätt åtliggande, men inte för fin på skulderparti, hals och rygg.
 
Färg: Aprikos eller silver, fawn eller mörkt fawn-brindle. I samtliga fall skall nosparti, öron och nosspegel vara svarta med svart runt ögonen och mellan dem.
 
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelser
 
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
 
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.